Other Events and Attributes:

• Occupation: Abt 0970, Hartz, Niedersachsen, Tyskland; Greve og "Namsmann" (Graf und Vogt von Hagenrode (Alexisbad) und Nienburg.

Notes:

Occupation:
Adalbert 1, greve av Ballenstedt (ca 970) var namsmann (tysk: Vogt) av Hagenrode (idag: Alexisbad) og Nienburg, og er den første sporbare av slekten Askanier.

Navnet på faren til Escio er ikke sikker. Adalbert er mulig navn. Navnet på mor, Hidda, er også gjetning.

Esiko's søsken var trolig:

Uta, gift med Ekkehard 2 (Markgreve av Meißen), også kjent som Uta av Naumburg.
Dietrich, prost av Ballenstedt.
Ludolf, munk til Corvey.
Hazecha, abbedisse til Gernrode.

Kilder:
Assing Helmut: Die frühen Askanier und ihre Frauen. Kulturstiftung Bernburg 2002, ISBN 978-3-9805532-9-2.
Thiele, Andreas: Erzählende genealogische Stammtafeln zur europäischen Geschichte Band I, Teilband 1. R. G. Fischer Verlag Frankfurt/Main 1993, ISBN 978-3-89406-460-0.
Hermann Wäschke: Geschichte Anhalts von den Anfängen bis zum Ausgang des Mittelalters. Otto Schulze Verlag, Cöthen 1912.

Family/Spouse: Hidda av Sermunt. [Group Sheet] [Family Chart]

Other Events and Attributes:

• Occupation: Before 1059, Hartz, Niedersachsen, Tyskland; Greve av Ballenstedt.

Notes:

Occupation:
Esico av Ballenstedt regnes som stamfar til Askanierne, dvs det eldste kjente medlemmet av denne slekten.
Det vites lite om han, men han skal ha vært greve av Schwabengau og Harzgau med sete i Ballenstedt.

Nevnt som greve av Schwabengaues, Harzgaues, Hardagaues, av Nordthüringgaues og Gau Serimunt, såvel som namsmann (tysk: Vogt) av Hagenrode (ved Alexisbad) og Nienburg.

Som hans far regnes Adalbert 1 av Ballenstedt, men noen bevis finnes ikke. Det regnes med at han arvet eiendommene av Odo 1, markgreve av Sachsen Ostmark, som muligens var hans bestefar.

Escio døde trolig i 1060.

Barn:
Otto, Adalbert 2 og Adelheid.

Family/Spouse: Mathilde av Werl. [Group Sheet] [Family Chart]

Other Events and Attributes:

• Occupation: Before 1076, Hartz, Niedersachsen, Tyskland; Greve og namsmann (Graf in Saxony and Vogt of Nienburg Abbey).

Notes:

Occupation:
Adalbert 2, Count of Ballenstedt (c.1030 – 1076/83) was a member of the House of Ascania and was Graf in Saxony and Vogt of Nienburg Abbey.

Adelbert was born at Ballenstedt in Eastphalia, the son of Esiko, Count of Ballenstedt and his wife Mathilde, probably a daughter of Duke Herman 2 of Swabia.

About 1068 he married Adelheid, daughter of Margrave Otto 1 of Meissen and his wife Adele. Their two sons were Otto the Rich and Siegfried of Orlamünde, later Count Palatine of the Rhine.

According to chronicler Lambert of Hersfeld, Adalbert supported Margrave Dedi 1 of the Saxon Eastern March in his 1069 conflict with King Henry 4. Dedi from the House of Wettin had married Adalbert's mother-in-law Adele, widow since 1067, and claimed the possessions of her deceased husband Otto of Meissen. Both had to surrender in short order, Adalbert however remained a fierce opponent of the king. From 1073 on he participated in the Great Saxon Revolt under Otto of Nordheim for which he was arrested in 1075. Even after his release he backed antiking Rudolf of Rheinfelden until he was finally killed in a feud at Westdorf near Aschersleben by one of Henry's liegemen.

Adalbert's widow married Count Palatine Hermann 2 of Lotharingia from the Ezzonid dynasty and – in her third marriage – Count Palatine Henry of Laach from the House of Luxembourg, father of her son Siegfried.

Albrecht married Adelheid av Meissen in 1070. Adelheid (daughter of Otto av Meissen and Adele av Löwen) was born about 1055; died about 1100. [Group Sheet] [Family Chart]

Other Events and Attributes:

• Occupation: Before 1106, Hartz, Niedersachsen, Tyskland; Greve av Ballenstedt.
• Occupation: Abt 1112, Sachsen, Tyskland; Hertug av Sachsen.

Notes:

Occupation:
Otto den rike (Otto der Reiche), född 1070/1073, död 9 februari 1123, begravd i Ballenstedts klosterkyrka, greve av Ballenstedt och Anhalt, greve i Schwaben- och Nordthüringengau, hertig av Sachsen 1112. Son till greve Adalbert II av Ballenstedt (mördad 1077/1083) och Adelheid av Weimar-Orlamünde (död 1100).

Otto "den rike" är den förste askaniern att i en samtida källa från 1106 kallas för comes de Ballenstedt (greve av Ballenstedt). Han omnämns 14 gånger i urkunder mellan åren 1083-1123. Brodern Siegfried var troligen yngre eftersom Otto nämns som greve före denne.

Otto delade arvet efter faderns död med sin bror Siegfried och erhöll då grevskapen i Schwabengau. Otto adopterades av styvfadern Heinrich von Laach, och efter sistnämndes död 1095 genomfördes en ny delning med brodern Siegfried varvid Otto erhöll samtliga sin far Adalberts besittningar. Därmed var han greve av Anhalt samt greve i Schwaben- och Nordthüringgau. Otto ägnade sig så en tid åt att förvalta besittningarna i Harz och längs Saale.

I det 1104 påbörjade tyska tronkriget mellan kejsar Heinrich IV och dennes son Heinrich V övergick Otto till Heinrich V. Otto hoppades på att kunna bli sin svärfars, hertig Magnus av Sachsen, efterträdare. Hertigdömet Sachsen tillföll dock istället greve Lothar von Supplinburg. Först 1112, då Lothar fallit i onåd hos kejsaren, kunde Otto ikläda sig rollen som hertig av Sachsen, och åtföljde som sådan kejsaren till belägringen av Salzwedel. Då kejsaren strax underkastade den rebelliske Lothar återinsattes sistnämnde som sachsisk hertig 1112, varför Otto avsattes.

1113 dödades Ottos bror Siegfried av kejsar Heinrich V:s partigängare Hoyer von Mansfeld. Då kejsaren till följd härav beslagtog Siegfrieds allodier anslöt sig Otto, såsom varande Siegfrieds bror och förmyndare åt dennes söner, troligen redan då till kejsarens motståndare. 1114, då kejsaren härjade i Sachsen, utnyttjade de slaviska venderna tillfället att falla in i Sachsen varvid Ottos besittningar plundrades. I ett slag vid Köthen 9 februari 1115 slog Otto deras numerärt överlägsna här. De besegrade förföljdes och Otto bet sig fast på högra stranden av floden Elbe. Därmed vann han här i slaviska Gau Cierwisti huset Anhalts första besittningar, dit bland annat Coswig, Rosslau och Burow räknas. Med hertig Lothars hjälp kunde Otto hävda sina positioner.

Som förmyndare åt sina brorsöner måste Otto ständigt gripa in i striderna i Rhein-Pfalz. Vid fredsförhandlingarna 1122 bekräftades huset Anhalts besittning av Weimar.

Kilder:
Schwennicke Detlev: Europäische Stammtafeln Neue Folge Band I. 1, Vittorio Klostermann GmbH Frankfurt am Main 1998 Tafel 11.
Thiele, Andreas: Erzählende genealogische Stammtafeln zur europäischen Geschichte Band I, Teilband 1, R. G. Fischer Verlag Frankfurt/Main 1993 Tafel 158.
Assing Helmut: Die frühen Askanier und ihre Frauen. Kulturstiftung Bernburg 2002 Seite 9-12.
Assing Helmut: Brandenburg, Anhalt und Thüringen im Mittelalter. Askanier und Ludowinger beim Aufbau fürstlicher Territorialherrschaften. Böhlau Verlag Köln Weimar Wien 1997 Seite 178,187-189,196,198,201,207.
Hildebrand Ruth: Herzog Lothar von Sachsen. Verlag August Lax Hildesheim 1986 Seite 23,52,61,63.
Partenheimer Lutz: Albrecht der Bär. Gründer der Mark Brandenburg und des Fürstentums Anhalt. Böhlau Verlag Köln Weimar Wien 2001.

Otto married Elika av Sachsen before 1095. Elika (daughter of Magnus av Sachsen, "Billung" and Sofie av Ungarn) was born about 1080; died on 16 Jan 1142. [Group Sheet] [Family Chart]